EGENSKAPER

Kännetecken och utseende

• Finska lantrasfår kan vara av olika färg: vita, bruna eller svarta.
• Huvud och ben är täckta av slät, mjuk päls. På pannan kan finnas en liten lugg av ull, men inga horn.
• Tackorna väger 65-75 kg.
• Baggarna väger 85-105 kg.
• Ett lamm väger i medeltal 3,0 kg vid födseln.

Produktionsegenskaper

1) Förökningsförmåga
När det gäller förökningsförmågan överträffar den finska lantrasen överträffar andra fårraser på många sätt.

Till förökningsförmågan räknas följande egenskaper:

Tidig könsmogenhet
• Tacklammen kan betäckas redan vid 7-8 månaders ålder.
• Det enda som kan begränsa tidig betäckning är tacklammets storlek. En vikt på ca 50 kg rekommenderas.
• Baggarna blir könsmogna redan vid 4 månaders ålder.
• Baggarna är mycket aktiva.
• Testiklarnas vikt i förhållande till baggens (levande vikt) är större än hos andra raser.
• Baggarna har en god befruktningsförmåga.
• Kvalitetsegenskaperna hos sperman är utmärkta: rikligt med spermier och god motilitet.

Lammning oberoende av årstiden, dvs. lång betäckningsperiod
Hos många kända fårraser infaller brunsten enbart under några månader på hösten. Det är därför omöjligt att få dem att lamma annat än på våren.
• Den finska lantrasen kan däremot lamma under nästan alla tider på året.
• Brunsten är långvarig och förekommer ofta också under amningsperioden.
• Efter avvänjningen kommer brunsten snabbare än hos andra raser, oberoende av när avvänjningen äger rum.

Riklig ovulation
• Hos finska lantrastackor lösgör sig fler äggceller åt gången.
• Överlevnadsprocenten hos embryon är god.

Stor livmoderkapacitet
• Livmodern hos finska lantrastackor har en förmåga att anpassa sig till dräktighet med flera lamm.
• Detta möjliggör att lammen föds livskraftiga och efter full dräktighetstid.

God befruktningsprocent
• Enbart 1-2 % av betäckta tvååriga och äldre tackor förblir obefruktade. Andelen är mindre än hos andra fårraser.

Täta lammningar
• Finska lantrastackor klarar av att lamma oftare än en gång om året, t.o.m. med mindre än ett halvt års mellanrum.
• Lammning var åttonde månad (2 lammningar på 1 år eller 3 lammningar på 2 år) är fullt möjligt att genomföra.
• Denna egenskap gör det möjligt att producera slaktlamm året runt.

Stora lammkullar
Enbart hos ett fåtal fårraser får tackorna i medeltal mer än två lamm åt gången.
• Tackor av finsk lantras får i medeltal tre lamm per lammning.
• Av lammkullarna är 10 % enfödda, ca 40 % tvillingar, ca 40 % trillingar, 10 % fyrlingar och 2 % femlingar.
• Lammens antal ökar ända fram till tackans femte levnadsår.
• Underhållskostnaderna för en tacka per kilo lammkött som produceras är liten, eftersom
1) tackorna börjar producera lamm regelbundet redan i ettårsåldern
2) en tacka kan få flera lamm per lammning
3) tackorna är långlivade, vilket innebär en stor totalproduktion under hela livstiden.
• De stora kullarna möjliggör också en effektiv uppföljning av den genetiska utvecklingen på önskade delområden.

Moderegenskaper
• Den finska lantrastackans höftstruktur är fördelaktig med tanke på lammningen. Tackorna har breda höfter.
• Tackornas goda förmåga att lamma och ta hand om sina lamm har stor betydelse för lammens överlevnad.
• Tackornas moderlighet har i flera undersökningar befunnits vara god.
• Tackorna har en tillräcklig mjölkproduktionsförmåga.

2) Köttproduktionsegenskaper

• Den finska lantrasen går att föda upp framgångsrikt med olika metoder, allt från intensiv uppfödning till ekologisk produktion.
• I utfodringen kan man använda en stor andel kraftfoder, eftersom lamm av finsk lantras inte blir feta lika snabbt som köttraslamm.
• Med en riklig kraftfodergiva är det möjligt att uppnå en tillväxt på 350 g per dygn, vilket innebär att lammen blir slaktmogna på 5 ½ månad. Slaktvikten är då 25 kg och slaktklassen O 2 (EUROP-klassering).
• I betesutfodringen utnyttjas den finska lantrasens goda förmåga att tillgodogöra sig grovfoder och att beta på varierande områden, samt dess ekonomiskhet. Betandet stöder djurens naturliga beteende.
• I medeltal växer lammen 211 g/dag samt uppnår en slaktvikt på 18,0 kg och slaktklassen O 2 (enligt resultaten från produktionsuppföljningen 2005).
• Fettet samlas kring de inre organen, inte i musklerna, och köttet blir därför inte marmorerat.
• Fettet går lätt att avlägsna.
• Lammköttsproduktion baserad på finsk lantras kan förse marknaden med färskt lammkött året om.

Lammköttets kvalitetsegenskaper
Kött av finskt lantraslamm är:
• Inhemskt, vilket garanterar kvalitet och färskhet
• Mycket fettsnålt
• Milt i smaken
• Fint till konsistensen
• Mört

3) Pälsegenskaper
• Fårskinn och -pälsar är alltid en biprodukt från köttproduktionen.
• Produktionen baserar sig på hemodlat grovfoder.
• Då djuret har uppnått en lämplig storlek för slakt är också skinnet som bäst, eftersom nackskinnet inte ännu har hunnit bli för tjockt.
• Huden har ett lager (inga ullrötter mellan hudlagren) vilket gör skinnet lättare att bearbeta: det kan tunnas ut mer och ullen hålls bättre fast i skinnet.
• De flesta av den finska lantrasens locktyper ger vackra pälsar.

Pälsens kvalitetsegenskaper
• Utmärkt glans
• Vacker lock
• Silkig päls
• Flera naturliga färgalternativ
• Mjuk, lätt, tät och hållbar

4) Finskt lantrasfår som landskapsvårdare
• Finsk lantras kan med framgång användas i olika slags betes-, slybekämpnings- och miljövårdsprogram.
• De finska lantrasfåren äter gärna löv och smakliga, späda skott från träd och buskar. Eftersom lantrasfåren har en god förmåga att tillgodogöra sig grovfoder röjer de effektivt upp slybevuxna områden och undervegetationen i skog. De kan användas som betesdjur också i parkliknande omgivningar.
• Det finska lantrasfåret betar naturbeten mer effektivt än långt förädlade raser.
• Genom att använda lantrasfår som landskapsvårdare kan man främja såväl lantrasens fortlevnad som den biologiska mångfalden. Det rekommenderas att man använder lantraser för att vårda kulturlandskap.
• Finskt lantrasfår kan också användas som stöd för vården i olika former av terapi.